Novell I: Med en ton av blått

Hon står en stund utanför hans hus efter att ha hoppat av kvällsbussen.


Han har länge varit litet av ett intresse för henne. Med sin naturligt muskulösa kropp som kom från arbete och inte något gym hade han en enligt henne mycket mer attraktiv styrka än de som endast gick på gym. Klassiskt halvlångt ljusbrunt hår, men så långt att han kunde lägga det i en hästvans vid behov. Hon drog neråt sin korta klänning, det kändes lite obekvämt att komma hem till honom så här uppklädd men hon hade kommit rakt hit efter festmiddagen med kollegerna. Hon kunde inte fundera ut varför han bett henne komma till honom brådskande. De hade länge varit vänner men så vitt hon visste så hade det inte krisat till sig i hans liv på en god tid nu. Såklart blev hon ju orolig då.



Stövlarnas klackar slog mot asfalten och spridde ut ekon i betongkvarteret. Jag raskade på mina steg, för trots att detta område var flockat av helt vanliga människor- barnfamiljer och studeranden, om dagarna, så var detta inte ortens tryggaste område så här på kvällstimmarna. Särskilt inte fredagskvällar.

Jag ringde på nere vid dörren och då jag hörde det trygga surrande ljudet av dörrsummern som öppnar sig märkte jag att jag halvt hållit andan ända från busshållplatsen och pustade ut. jag klickade på trappuppgångens belysning, och kollade att jag hade allt i den lilla vita handväskan jag hade med mig, lade telefonen på tyst färdigt ifall någon råkade ringa. Jag ville ge hela min uppmärksamhet till honom.  Vem vet, kanske det någon dag kunde bli något mer av våran vänskap? Kanske ikväll, om nu inte det var strul med någon kvinna som vänt så upp och ner på honom att han bad mig komma direkt.


Hissens gulaktiga ljus gav ingen vacker spegelbild vältra sig i, men jag fokuserade på att se till att mascaran och eyelinern i alla fall satt kvar på sin plats. Rättade till behån så att brösten kom till sin fördel i den relativt konservativa urringningen. Jag går efter rättlinjen, mer ben-mindre bröst, eller tvärtom. Mitt blonda svall hade denna arbetsmiddag till ära fått stora lockar, och det resultatet var jag mycket nöjd med. Väl ute i korridoren kände jag den lilla darrningen av nervositet i benen. Jag ringde på.


Jag skulle just leta upp min telefon ur handväskan igen för att ringa och kolla att han faktiskt var hemma då låset vreds om och fick mig att hoppa till av det hårda ljudet.
"Hej, Line. Kom in bara." Han låter dörren stå öppen och går in i vardagsrummet utan att desto mer vare sig krama mig hej eller se på mig. Jag anar mulenhet. Vardagligt klädd i gråmelerade bomullsbyxor, och en T shirt med något bandnamn på var han ändå en syn som fick det att snöra sig i magrakten på mig. De breda skuldrorna formades tydligt under den tunna och slitna T shirten så inte ens en vänd rygg var till någon ofördel för honom.

"Hej Rickard! Jag kom så fort jag kunde. Vad är det riktigt som är så brådskande?" Frågar jag medan jag hänger upp min trench på en hängare i tamburen.
"Jag blev orolig, vad har hänt?" Ställer handväskan brevid skorna, inte kommer jag ändå behöva telefonen mer i kväll. Kanske för Taxi, ja, men kanske jag kunde sova över -om han behövde det.
"Rickard? Skall jag koka kaffe? Eller té?" Frågar jag då jag går längs hallen mot vardagsrummet.


Den mysigt inredda lägenheten har kvarlevor från de flesta årtionden. Bandplanscher och möbler från gångna tider blandas med IKEAs Expedithyllor och databord. Ögonfånget och kungligheten av möblerna är dock soffan i vardagsrummet. Det vet jag för det var mig han frågade om råd då han skulle låta renovera den. Soffan från 50-talet med han fyndat på något loppis, av teak och med lena rödaktigtbruna handstöd och ben. Jag hade hjälpt honom till att välja den lätta duvgrå tonen i tyget, med en liten ton av blått.

"Rickard?" Frågar jag nu lite försiktigare, "Har du somnat eller?"

"Kom hit." Din röst låter så främmande, bestämd och nästan... kall. Vad är det riktigt som pågår här. En orolig känsla börjar krypa uppför min rygg som en vag rysning.

"Kom hit." Upprepar du. Jag tar de sista stegen in i ditt vardags rum och det känns som om jag rörde mig i slow motion nu. Du ser bister, nästan upprörd ut, där du sitter mitt på den duvgrå soffan.
De gråmelerade gymbyxorna du har på dig skär sig med den mjuka grå, aningen blå.
"Vad är det riktigt med dig idag," säger jag med osäker röst, "du beter dig helkonstigt?" Jag känner mig mer än frustrerad, lite attraherad och precis som den grå soffan har en ton av blå, skiftar en del av min frustration i en helt ny valör för mig- rädsla.


Du ser rakt på mig med en kylig blick och upprepar mellan sammanbitna tänder:
"Kom. Hit. Nu."
Jag går fram till soffan och slår mig ned till vänster om dig. Jag känner mig som en liten flicka som blivit påkommen med något hyss och nu lydigt måste invänta straffet. Den korta klänningen känns verkligen inte som passade utstyrsel för detta tillfälle. Alla mina förhoppningar är sönderslagna.
Hela ditt kroppspråk är stramt och spänt, inte ett uns av det kamratliga och avslappnande som annars kännetecknar dig.





Jag låter mina händer vila i min famn, rättar till kjolfållen lite, i ett onödigt försök att få den verka kortare än den är i verkligheten. "Rickard..." Börjar jag.
"Tyst." Jag rycker till av det byrska kommandot, och han ser mot mig. Rakt in i ögonen, rakt in i mig.
 "Du. Du kommer hit, så där..." börjar han med en eld i blicken som jag aldrig förr ens anat mig att kunde finnas. Som vrede nästan. "Och vill dricka kaffe?" Han får det att låta som om jag dissat honom på något sätt.

"Ja, jag tänkte att du beh.."
"TYST. Du talar inte utan att be om lov nu." Det här känns helt vrickat. Galet. Jag börjar instinktivt se mig om efter suspekta detaljer i omgivningen, Absolutflaskor, tömda shotglas, kokainspår eller annat som kunde förklara detta underliga beteende. Då tar han tag om mitt ansikte med en hård hand och vänder det mot sig.
"Du ser på mig nu. Du lyssnar endast till mig nu." Jag känner hans andetag i mitt ansikte, så nära mig är han. "Du ser det jag låter dig se nu. Du talar inte utan lov, och förbanne mig, du gör inget utan att tillfråga mig nu." Jag känner hur blodet försvinner ur mitt ansikte, jag måste vara likblek.
Jag skall just öppna min mun för at svara då han avbryter mig med ett snabbt och bestämt "Vad sade jag nyss?!" Jag håller tyst. Han släpper mitt ansikte ur sitt grepp. Det ömmar lite i min kind.

"Bra. Du har förstått det." Jag nickar. Väntar. Ser ner mot mina händer. Det känns som det enda passliga att göra, och han motsäger det inte. Det känns som en evighet av tystnad.
"Du kommer hit, sådär, klädd som en hora efter att ha retats med mig i ett halvår nu." Jag blickar upp mot honom förvånat och ser honom le roat åt min reaktion.

"Du trodde inte jag förstod va? Att du kunde leka med mig precis som du gör med de där torskarna på din arbetsplats, va? Jag känner min mun automatiskt öppnas av förvåning, men jag är så perplex att det syns att jag inte försöker säga något.
"Ja, du, tror du inte man ser hur de svassar efter din fina lilla ända där. Jag kan gissa att chefen din gav dig uppskattande kommentarer nu på festen också. Hur utomordentligt duuuktig du är, och så braaa du sköter dig. En sån fiiin flicka du är". Han riktigt drar ut på de orden med en överdrivet sarkastisk ton.

"Jag blir tokig. Du behöver sättas på plats. Du behöver någon som kan hantera dig som det du är. Du behöver få det du är värd." Nu ser jag en lömsk liten glimt i hans ögnvrå. "Vet du vad du är, min fiiina lilla flicka?" Han ser fodrande mot mig.

"Rickard, vet du, jag tror jag går hem om du håller på så här nu. Det här är inte alls roligt.", svarar jag då jag förstått att han vill ha ett uttalat svar. Direkt då jag sagt det märker jag att det var ett fatalt misstag. På en millisekund går han från stillasittande staty, till en man med hästkrafter. Så snabbt att jag inte hinner reagera nästan slänger han sig på mig, och brottar mig ner i soffan. Han kastar upp mitt ena ben emot ryggstödet och låser det där med sin höft, medan den andra foten annu hänger ner från soffan. Jag kippar efter andan då hans kroppstyngd lägger sig på mig och på samma gång han tar i mina handleder och tvingar dem upp ovanför mitt huvud så att jag inte kan hindra honom. Han ligger mellan mina särade ben och den lilla klänningen har glidit upp till skinkorna. Hela kroppstyngd är på mig, och han pressar mig ner i soffan.

"Rickard!" flämtar jag, "Sluta! Jag kan inte andas!" Han lättar tyngden så pass myckat att jag kan andas lite djupare men så lite att jag ändå inte kan röra mig ur fläcken. "Tyst. Hade du lov till att tala?!" morrar han som ett hotfullt djur bara centimeter från mitt ansikte, med blicken fäst mot mina ögon. Jag kan urskilja varenda brun fläck i hans irisar trots det milda och sparsamma ljuset från skrivbordslampan. Han ser mina uppspärrade ögon och skrämda blick. Detta verkar göra honom belåten.

"Menar du nu, att jag skall sluta helt, eller bara låta dig andas?", frågar han hånfullt och börjar försiktigt men stimulerande jucka mot mitt underliv. Jag kan inte hålla tillbaka det förvånade stönet som plötsligt slipper ur mig, och han tar det som en bekräftelse och väntar inget mer svar.
Nu är han plötsligt lika lugn och kall som tidigare.

"Som jag sade, vet du vad du är, min fiiina flicka?" Vad vill han ha för svar riktigt?
Jag skakar på huvudet så mycket jag kan.
"Du, Line, är en liten hora. En liten jävla slampa som tigger om att bli ägd."
Det tar en stund inan jag fattar att det faktiskt ÄR Rickard, som nu ligger på mig, tvingar mig ner i soffan jag valt tyg till och säger dessa hemska ord till mig. Han forstätter tala, i perfekt timing, just då budskapet sjunkit in.
"Du har jäklats och lockat på mig i ett halvår nu. Ett halvår, Line. Nu är det slut på leken." Han lediggör sin andra hand från mina handleder, och håller fast mig med bara en nu. Det är ändå omöjligt att ta sig loss ur hans grepp, det märker jag då jag rycker till och försöker lösgöra händerna när han placerar sin fria hand på mitt bröst och smeker det lite för att sedan plötsligt nypa hårt tag i min bröstvårta genom tygen.
"Aj!" Ropar jag till, och direkt är hans tumme vid mina läppar, tvingar sig in i min mun, så att jag inte kan tala.
"Shh. Tyst." Säger han, nästan ömt. "Du skall få vad du behöver nu." Han kysser min upptvingade mun. Låter sitt finger glida iväg så han kommer åt att kyssa mig ordentligt. Och inte för att jag förstår varför, men jag besvarar kyssen.

"Ahh, mycket bättre. Mycket bättre så." Muttrar han då han drar sig ifrån mina läppar och med blicken fäst i min låter han sin hand börja vandra tillbaka till bröstet. Han retas med mig, jag förväntar mig plötslig smärta och vrider mig lite, helt automatiskt för att undvika den.

Han ler roat, och fortsätter smeka mig ömt. Jag slappnar av lite. Greppet om mina handleder har fått dem att ömma nu, men det känns ändå lite tryggare nu redan. Jag sluter ögonen för handen på mitt bröst vet precis hur det skall smekas. Då nyper han till igen.

"Gav jag lov att stänga ute mig?" Frågar han befodrande.
"N-nej?"
"Jag äger dig nu. Och du går inte härifrån förrän du förstått det." Hans blick säger att det är bäst att inte tala tillbaka nu. Hur har jag hamnat i denna situation?

Hans höft trycks subtilt mot min, i små pumpande rörelser.
"Nu skulle du väl allt bra vilja ha något i dig eller hur?" Säger han. "Svara."
"Men, nej," säger jag besvärat blicken fäst i hans, jag känner mig ambivalent. Jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte ens vad jag gör här. På något sätt verkar mitt nekande svar bara göra honom glad.
"Du skall inte ljuga åt mig, Line. Du är en hora. Du vill ha min kuk i dig nu." Han kniper till min andra bröstvårta så jag gnyr till av smärta, det roar honom tydligen.
"Säg det."
Jag ser förvånat på honom.
"Jag slår vad om att du är våt i trosorna redan, för du är så kåt på min kuk. Din retande lilla fitta." Han flinar och jag känner hans hand försvinna från min plågade bröstvårta.

Nej, inte kan han väl.

Ett hårt finger trycker sig rakt in i mig, förbi trosan, brutalt.
Hela min kropp rycker till av chock och får ett pressande motsvar från honom.
"Ahh-ah-aj!" Stönar jag till.

Fingret dras långsamt ut ur mig, drar i trosorna och låter dem snäppa tillbaka rakt emot min rakade fitta.
"Ajj!"Utbrister jag, och ändå känner jag ett upphetsat pirr då det elastiska tyget slår mot mina blygdläppar. Vad i helvete händer här?


Han för triumferande fram sitt nu glänsande finger framför mig.
"Vad var det jag sade?" Flinar han och för sitt finger fram till min mun. "Slicka."

"Nej vet du fan, Rickard, nu släpper du mig!" Jag börjar streta emot med all kraft jag får fram. Detta är så förödmjukande.

Han skrattar bara och bulan i hans byxor som trycks mot min höft verkar hårdna ju mer jag sprattlar.
"Dig verkar man verkligen få jobba för att tämja verkar det som." Säger han lugnt och jag hör ett klirrande ljud. Han håller nu i mina handleder med båda händerna igen och något kallt och hårt träs runt dem.
Klick.
Klick.

Shit. Han reser sig upp från mig och skrattar lite.
"Nu du. Ingen mer lek. Du tror inte med lite du."
"Vad faaan Rickard, handklovar?!?" Ropar jag upprört, rycker på mina armar som sitter fast, stretar med mina ben. Det här förebådar inte alls gott, inte alls. Det tåras i mina ögon.
På en sekund är han framme vid mig på knä, med en hand runt min hals i ett stryptag som gör att jag just och just får andan, men inte kan utstöta annat än gnyende små ljud.
"Håller du inte käft och hålls stilla så lägger vi likadana runt dina fötter också." Hans ton är mörk och öm men med ett lurande hot där under. Jag stelnar till.
"Bra."






Han reser sig, och bara står där och ser på mig. Jag känner mig verkligen utlämnad där jag dekorerar hans soffa med min röda klänning upp till skinkorna, och vitt särade ben.  Och han bara ser på mig. En stark impuls av att dölja sig kommer över mig och jag är just på väg att lägga ihop mina ben så att man inte kommer åt mig dit med blicken då han tydligt låter "Tssk, Tssk. Inte." Nästan lekfullt, och viftar med nekande med pekfingret som nyss var inne i mig. Men efter allt som nyss hänt vet jag att han menar allvar. "Du låter mig se precis vad jag vill, när jag vill, som jag vill."

Jag motstår impulsen.
Han står där och betraktar mig och jag börjar känna den mest oväntade känslan jag någonsin haft. Jag känner mig förväntansfull. Jag ser hur det buktar ut i de mjuka grå byxorna han bär då jag låter blicken glida över hela hans varelse där han står med kinden lutad mot ena handen, stödd mot den andra som ligger vilande över bringan. Ett snett flin ligger över hans ansikte och visar tydligt smilgroparna i hans kinder trots skäggstubben. Min vandrande blick går inte oupptäckt.
"Jag visste det. Du kan inte ens låta bli att glo på min kuk i detta skick."
Han hickar till i ett förnöjt skratt så att hans axlar hoppar. Jag rodnar. Ingen har någonsin talat till mig så här förut. Så klart, jag skulle stuckit om de gjort det. Nu kan jag inte det.


"Nå skall vi sätta i gång då?" Konstaterar, mer än frågar han. Jag som trodde det redan var igång.

Han stiger fram mot mig, viskar "Stilla nu." Och börjar med fjäderlätt beröring smeka uppför benet som vilar på soffans ryggstöd. Ankeln, knät, uppför låret. Han hoppar över fittan, och studerar noggrant varenda mikromin i mitt ansikte. Jag försöker dölja, men de omedvetna muskelspasmerna kan man inte rå på hur man än försöker, han kan läsa mig som en öppen bok nu. De små ryckningarna i mungiporna, halsens stramande spändhet då han närmar sig min fitta. Han hör hur min andning ändrar takt och rytm, djup och ton. Detta gör honom nöjd. Jag försöker se neråt, följa hans hand med min blick, för att ens återfå någon kontroll. Då tar han tag i min haka och riktar mitt huvud uppåt, så våra blickar igen möts. Han skakar på huvudet.

"Lyder du inte så måste du disciplineras. Det vet du."
Man kan se början till skrattrynkor vid hans ögon, nu undrar jag hur de egentligen uppkommit.

"Aldrig har jag velat kuva någon, så mycket som jag vill kuva dig." Säger han med en röst fylld av längtan, som om han kunde läsa mina tankar. "Och jag vet, att du vill det med. Så, berätta, Line: vad är du?".

Hans hand har börjat sin resa uppåt från den andra ankeln, den når knät, följer lårmuskelns form nu. "Jag..." börjar jag, "jag är..." Jag kan inte säga det han vill höra.
En plötslig och välträffande klatch träffar min fitta. Jag vrider till mig och benen vill dra sig ihop. Det bränner i mina blygdläppar av smällen och min klitta dunkar. Det gjorde inte direkt ont, lite, jo, men...
nästa smäll träffar hud. Jag stönar till ett "Aiih!".


"Du kommer säga det. Hela kvällen. Hela natten. Jag lovar det." Säger han bestämt, "Så lika bra att ge upp redan nu och lyda."

Något bara snäpper till i mitt huvud, ett uppror, en protest. Nej, inte vill jag, så jag tänker inte! Jag snörper fast min mun. Och ger honom en ilsken blick. Försöker spänna fast mina ben igen med full kraft. Första chocken av allt detta är tydligen över nu, jag börjar reagera handlingskraftigt igen.


"Haha, jaså, du vill inte det..." Jag vänder mitt huvud bortåt och försöker undvika hans blick, låsa ut honom medvetet.
"Ånej, det skall du inte tro din lilla slyna..." Den morrande tonen är tillbaka i hans röst, och jag känner mig hotad på riktigt nu. Och upphetsad på samma gång. För en sekund släpper han ändå koncentrationen och jag lyckas få mina ben ihop igen, och låsa den runt varandra.

Han tar tag i mina trosor och drar dem utåt, släpper, och jag känner dem slå mot min skåra igen med ett dovt mättande ljud. Ett stön undslipper mina hårt seglade läppar.
"Vänta lite, jag skall hämta mina hjälpmedel."
Jag känner hur han reser sig och hör honom gå till köket.

Jag försöker tänka rationellt nu medan han är borta, men allt är bara så bisarrt att det känns omöjligt att få grepp om någonting. Var lade jag min telefon, kan jag komma åt den? Nej, den är ju i väskan i hallen. Jag är fastsatt i hans soffa. Borde jag bara ge honom vad han vill ha, och hoppas att det går snabbt? Nej, han talade om hela natten... Och ingen vet ju ens att jag är här nu! Skall jag försöka snacka med honom? Skall jag drömma bort mig, skall jag... Eller borde jag gå med i leken? Nej. Vem fan vill bli domierad så här? Okej, det finns sådana, men nej, det går nog inte för mig...
Varför är jag så upphetsad då?

Jag är mitt uppe i mina tankar när jag hör honom återvända till vardagsrummet visslande. Jag kramar ihop mina ben ett uns hårdare när han stiger in i rummet. Jag vill se vad han nu hittat på men vågar inte. Något ställs på bordet med ett klirr. En stunds tystnad. Han är nära. Så sätter han sig gränsle över mig på mina lår.

"Jag vet att jag egentligen borde lägga fast dina fötter nu, så som vi kom överens om, men jag kom på en så mycket roligare idé mitt i allt." Han låter verkligen nöjd och belåten. Så hör jag ett mycket välbekant metalliskt ljud litet ovanför mig.

Jag vänder huvudet mot honom där han nu sitter och låser fast mina ben, ser saxen blänka i det skumma ljuset. Fast jag blir rädd för en sekund, inser jag snart att det enda jag behöver oroa mig för är min klänning.

Han för saxen ner mellan mina ben, så att den försvinner ur mitt synfält, ler, och jag hör första klippet. Sedan för han den upp mot mitt ansikte.
"Du vet att jag måste disciplinera. Du vill det, va, det är därför du bråkar med mig. Du vill se hur långt jag kan gå?" Säger han och kysser mig, trots att jag skakar på huvudet och kniper ihop munnen så mycket det bara går. Han sätter upp sig igen och låter saxen klippa av ena axelbandet. Jag flämtar till. Han drar saxen, med stängda käftar längs med huden ovanför brösten. Kallt stål mot varm hud. Snipp. Det andra breda axelbandet klipps av.
Han släpper inte min blick. Utmanar mig.


Saxen dras nedåt på klänningen, över mitt bröst, min mage. Den stannar en stund vid blygdbenet och cirkulerar. Jag vågar inte röra mig en millimeter. Sakta lyfter han den och börjar bestämt klippa upp klänningen där han började.

"Snälla Rickard, ids inte...", viskar jag. Mitt huvud är inte helt klart. Min kropp reagerar helt annorlunda än mitt huvud. Den suktar efter beröring. Efter att tas. Jag försöker motstå kroppens kall.
Han bara ler, och fullöljer sitt verk. Jag känner den kalla metallen stryka mot min hud på insidan av klänningen. Den glider uppåt, snipp. Uppåt, snipp. Sista etappen. Den stöter mot behånas mittfäste, men han flyttar galant på de vassa käftarna med blicken ännu fäst i min. Och klipper sista biten.


Byrskt och bestämt drar han av den lemlästade klänningen från min kropp.
"Detta gör jag för att du helt och hållet skall fatta vad som händer här i natt, Line. Detta är en symbol för att det inte finns någon återvändo efter inatt." Han river den uppklippta klänningsbiten i två rispiga delar framför mina ögon. Denna subtilt våldsamma handling får min kropp att rysa, och mina tankar att undra vad det annat är han tänker riva upp.


De trasiga bitarna slängs vårdslöst på golvet.


Nu släpar han igen saxens käftar mot min hud, han följer den med blicken medan han ritar osynliga tecken på min lena kropp. Snipp, snipp, snipp. Så snabbt, att jag inte ens hinner uppfatta det, klipper han upp min behå och mina bröst väller ut som de vill. En belåten suck hörs från honom som ett djupt morrande.

Han börjar smeka mina fria bröst, fyller sina händer med dem, kniper mig i bröstvårtorna tills jag grimaserar av smärta. Men jag vill inte låta. Den njutningen vill jag inte ge honom. Han stönar sakta. Sedan stiger han upp. Och plötsligt vänds jag på, så att jag ligger på mage.



 Han sätter sig gränsle över mina lår igen, och jag inser att denna position är mycket, mycket mer riskfylld för mig. Han lägger sig över mig, så att jag kan känna hans stenhårda kuk genom byxorna pressa mot mina skinkor. Drar mitt hår åt sidan så han kommer åt att viska i mitt öra riktigt nära ifrån.
"Inte alls smart det här, Line. Men jag tycker om att du försöker stå emot. Vänta bara." Lent och lugnt som honung. Den där lugna rösten gör mig rädd. Den är just en sådan lugn röst som man intinktivt vet att är farligare än det värsta aggressiva vrålandet.


Han börjar kyssa min nacke, nafsar till då och då så att sköna rysningar rusar vilt runt i min kropp. De får mina bröst att bulta och längta efter lite uppmärksamhet där de ligger tryckta mot det sträva sofftyget. Mina handleder skaver emot handbojorna så det svider, vilket gör det omöjligt att streta emot nu utan att få värre men i dem.

Han börjar kyssa mina skulderblad, axlar. hans händer cirkulerar fritt över min rygg. En tränger sig in under mig för att klämma mitt bröst. Jag låter det, och hör hur han nöjt stönar till. Han kysser sin väg ner till min rumpa. Där börjar han låta sin tunga rita mönster medan händerna knådar om de fylliga skinkorna. Ett nafs får mig att rycka till, minnas var jag är. Sedan en smäll så att den vänstra skinkan dallrar. Jag kväver mitt kvidande i soffans dyna. En till på den högra. Det bränner.

"Du vet inte vad du åstadkommit nu..." Hans händer klämmer hårt om mina skinkor, så att de säras åt, släpper dem igen. Sedan landar smäll efter smäll på mina mjuka berg. Han trycker sitt hårda stånd i min rumpskåra, och jag försöker dra ihop mig så gott det går.
"Ånej, den som sig i leken ger..." Säger han och tvingar in en liten dyna under min höft så att min rumpa putar upp och är skyddslös rakt inför detta oanade monsters ögon och händer.

-"...den får leken tåla. Vad är du Line, säg det nu." En mjuk och övertalande stämma. Som totalt säger emot kontrasten av nästa smäll mot mina skinkor. Han tar tag i övre kanten på mina stringtrosor och börjar rycka i dem lite. Töjer ut dem, uppåt, en bit ifrån mig, tar tag i tygslimsan som går emellan skinkorna, spänner ut den och låter den piska till. Snärten känns. I mina blygdläppar, i min klitta, som gnids mot det strama tyget, och mot mitt rövhål. En smärta som en liten eld. Han låter ett finger dras längs den tunna trådbiten, från rövhålet ner mot fittan. Han spänner åt den då hårt att mina blygdläppar putar ut längs med tråden och nästan täcker den. De är blöta, och efter att hans finger nått klittan går det tillbaka för att snurra runt öppningen. Det låter blött och varmt. Det känns allt för bra. Han drar sitt finger tillbaka upp, låter strängen spännas igen, snäpper av den i två snabba omgångar, och sedan känner jag hans finger, blött av mina safter lätt snurra runt mitt rövhål. Jag rycker till och försöker se mig över axeln i protest, men det enda resultat det ger är ännu en snärt av stringens tråd, en hård en.

Snabbt för jag mitt ansikte ner i soffdynan för att inte låta honom höra min reaktion.
"Disciplin," säger han medan han rycker i trosan så att klittan stimuleras. "Straff," på samma gång som hans finger retas med mitt rövhål. "Gränser. Att töja". Han trycker in fingret en minimal liten aning. Nu kvider jag. Han hör det, det vet jag, för i samma sekund börjar han vibrera på fingret. Jag svankar automatiskt på ryggen och lyfter upp huvudet från soffdynan.

Min kropp genomfars av något jag aldrig känt förut. Jag har aldrig haft något där.
Stringtrosans snöre plaskar i min fitta, hans finger vibrerar mitt rövhål.
Jag får just och just framstönat "Snä-ähälla, inte dit, jagvill inte deehh! Jag lovar jag gör vadsomhelst! VAD som helst annat!".

"Okej." Är allt han svarar. Stringen släpps. Fingret försvinner. Min fitta bultar av kåthet. Jag pustar ut. Han sträcker sig mot soffbordet. Jag skriker till när trosorna dras åt hårt, och något iskallt börjar cirkulera runt mitt rövhål.
"Nejj! Nejj, du sade att du inte skulle!" Jag försöker desperat vrida och vända mig ur hans grepp, men det resulterar bara i att den där kalla saken trycks mot mitt rövhål, mer och mer. När jag inser det slutar jag kränga mig och ligger bara darrande där.

"Du skall lära dig nu, Line, att det nu är jag som bestämmer vad som händer och när. Att du är min lilla hora. Att jag äger dig. Jag äger ditt lilla rövhål." Det kalla trycks in en liten bit, jag hulkar och stönar på samma gång. "Om du är snäll, så är jag försiktig. Är du lydig, så belönas du." Det där kalla börjar vibrera. Inte som elektriskt, utan av en handrörelse. Det är smalt. Han för andra handen til min fitta och börjar smeka mig.

Mot min vilja börjar jag stöna. Jag känner mig så maktlös. Mina bröst gnuggas mot soffan då jag instinktivt antingen försöker komma bort från eller emot det kalla hårda som körs upp i min anal. Min kropp verkar inte ens veta hur den skall reagera på det! Jag börjar svanka, han kommer allt bättre åt mina delar där nere. Han fingrar min klitta som om han aldrig gjort något annat, jag börjar flåsa som en hund.

"Lilla slinka... du är en liten bitch du..." Muttrar han medan han erövrar mitt rövhål med något jag omöjligen kan identifiera. För varje juck jag trycker mot hans härliga fingrar kommer ett motjuck som för det kalla, långa och smala djupare in i min röv. För varje gång det förs djupare, stönar jag till allt högre. Nu börjar han snurra på det, så att det vidgar mitt lilla, tajta rövhål ännu mer. Jag nästan skriker. Då kommer det en hård smäll på min skinka.
"Tystare, hora!" Befaller han. Mina ben och mina skinkor dallrar av upphetsning, jag är så nära att komma. Jag vill inte, vill inte, inte så här!!!







Då stannar handen och han stiger upp.
"Vill du att jag fortsätter, eller vill du säga mig vad du är?" Frågar han. Men jag märker att han är väldigt upphetsad han med. Mina fittsafter rinner ner på den duvgrå soffan. Idiotiskt nog hoppas jag att det inte lämnar någon permanent fläck. Då jag inte svarar något tar han tag i mitt hår, en rejäl näve och  håller upp mitt huvud så han kan se mig rakt i ögonen.
"Då fortsätter vi då."
Jag kvider.
"Sug min kuk."
Jag ligger med händerna fastspända, något kallt, hårt och avlångt i mitt rövhål med safterna rinnande ner på hans soffa. Hur tror han att jag skall kunna göra det också då?
"Öppna munnen. Nu." Han lyfter mitt huvud ännu lite mer, kysser mig.

Sedan stiger han upp så att jag måste hasa också mig framåt då han har ett stadigt grepp om mitt hår. Han släpper neråt sina grå byxor och de boxers han har där under, ställer sig bredbent så att de stannar vid knävecken och positionerar sin massiva kuk framför min mun. Den står ståtlig där framför mig och det feta kukhuvudet får det faktiskt att vattnas i munnen på mig. Det här är den finaste kuken jag sett i mit liv tror jag. Han tar tag i sin lem med den handen han har fri och daskar dem mot mina kinder och läppar så jag rycker till. "Sug. Mig. Nu." Han låter dov och hes. Jag öppnar munnen, bara lite. Jag kan inte motstå. Jag kan bara lita på att han hjälper med det jag inte kan göra i min situation.

Inte hade jag ens behövt oroa mig. Han trycker långsamt in sin stora kuk i min mun, jag känner på den med tungan, försöker komma runt den. Shit, han trycker den allt djupare. Det blir omöjligt att göra annat än att gapa. Hålla emot kräkreflexen. Kan inte andas. Då backar han. Jag flämtar efter andan när hans kuk är utanför mina läppar, men han kör rakt in den igen, håller i mitt hår, styr mitt huvud. Djupt ner i min hals. Allt jag hör är min puls, hans stön och gurgel från min mun och strupe. Mascaran kladdar runt mina ögon då de tåras av naturliga orsaker.


Han låter mig andas några varv emellan och slicka runt den härliga staken. Drämmer den mot min tunga medan jag håller gapet helt uppe, färdig att ta honom in. Sedan börjar han igen knulla min mun. Han trycker mitt huvud helt fast i sig, men juckar smått, jag hoppas jag klarar hålla andan så långe han behöver.

Så känner jag att han böjer sig över mig, grabbar min rumpa med andra handen. Jag försöker ropa nej, jag hade hoppats han glömt det redan! Vibrationerna min strupe framkallar får honom att svälla ännu mer i min mun och hals. Han tycker om att se mig kämpa emot. Den hårda kalla men smala saken i mitt rövhål börjar knulla mig in och ut. In och ut. I samma takt hans kuk knullar min mun. För att inte tuppa av måste jag nu helt förlita mig på vad han gör med min kropp, slappna av helt, bara stöda hela spelet. Jag gör det, och en ny rytm uppstår. Jag kan andas, det tar inte alls ont, det känns till och med jävligt skönt med det där i mitt rövhål.


"Ahh, gud... jag visste att du alltid villat bli knullad i röven!" Frustar han högt medan han styr hela mig. "Tajt litet paket! Vi måste nog mjuka upp dig ordentligt tror jag!".


Jag börjar trots att andningen fungerar bättre nu se stjärnor, och han avslutar just passligt innan jag skulle svimma. Han släpper ner mig att vila på soffan, svänger om mig på rygg. Jag känner mig helt urpumpad. Bara ligger där. Ser på honom uppgivet. Jag har ingen aning om hur länge allt har hållit på. Han ställer sig stolt så att jag kan se honom då han drar av sig sin T shirt och avslöjar sin muskulösa och håriga bringa. Sedan låter han byxorna falla till golvet och stiger ur dem. Han kommer fram till mig och läger kuken i min mun igen där jag ligger på rygg. Han lutar sig mot soffan och juckar den in och ut, bara en liten bit in denna gång. Jag suger lydigt igen.

"Nå, Line, lyder du mig nu? Du lydde ju fint nyss, du belönades och fick suga kuk och andas!" Han verkar så nöjd at det riktigt skaver i mig. Han klämmer på en av mina bröstvårtor medan han brukar min mun, jag gnyr till. Han ger dem varsin klatschig dask och jag låter "Ahhjmm!" med munnen full av kuk. "Var det ett ja det där?"

Han sträcker sin hand mot min fitta, masserar den lite, och tar sedan ett grovt tag om stringsen som ännu är så gott som fastlimmade i min skåra av alla safter och så börjar han dra iden tills jag kvider av smärta och njutning på samma gång med hans kuk fortfarande i min mun.

"Säg det," flåsar han. "Säg vad du är!"
Jag mumlar något osammanhängande som man inte egentligen kan urtyda med kuken pumpande mellan mina läppar. Det rinner tårar från mina ögon, men det är bara en sidosak. Stringen trycker nästan helt in den avlånga grejen i mitt anus. Jag vet nog inte ens själv vad jag säger nu mer.


Han stannar mitt i ett juck och jag kan se att han håller emot att komma. Besluter mig att jävlas tillbaka och suger till lite extra på den pulserande kuken i min mun. Kanske vi får detta över snabbar om han sprutar? Han rycker sig loss från mig och min trosa snäpper tillbaka mot min kropp, men den har så gott som helt mist sin spänst så det kommer ingen snärt.

"Det där kommer du fan ångra, hora", säger han men den morrande rösten, mycket djup.

Jag ler illmarigt trots och runnen mascara och ett munknull vars like jag aldrig varit med om förr som tröttat ut mina muskler i ansikte och hals, och känner mig som en vinnare.

"Du ska fan kuvas, jävla hora.", kallt och koncist, han tappar inte befattnignen. Med ny energi, som om det tillkommit av mitt motstånd kommer han raskt fram till mig, låser upp handklovarna men tvingar mina armar bakom min rygg och låser fast dem där igen.

"Ner på golvet." En rak befallning. Jag lyder inte. Han tar ett struptag om mig och jag lyder. Böjs ner .
"På knä, ansiktet i golvet."

Nu styr han mig med en näve som håller fast tag i mitt hår igen, och trycker min kind mot golvet så att jag står där som ett skadeskjutet men dräktigt djur med röven i vädret.

Han ställer sig bakom mig, sliter av mig mina trosor så det blir ett rött stråk i huden på ena höften och smäller till min ena skinka med dem så hårt att jag skriker till. Sedan siktar han in mellan beneb och skinkorna. "Du är min att göra som jag vill med. Det finns ingen återvändo nu.".Jag hånskrattar då jag känner hans stenhårda kuk slå mot mitt lår. Jo, lite makt har jag ännu kvar ändå.

Han flyttar sig bakom mig och tar tag i det avlånga som jag ovilligt tog in i min röv. Den är varmare nu, inte lika kall som tidigare. Han snurrar och vrider och vänder på den. Jag börjar stöna mot min vilja.
"Se nu, jag bestämmer när du stönar. När du kvider. När du andas."
Jag hör hur han tar något från bordet igen. Det smala dras långsamt ur min röv. Åh, nej! Tänker han trycka in något ännu större nu?? Lättnaden sköljer över mig då jag känner hur han trycker in något riktigt tunt där. Han pillar på min klitta lite sporadiskt för att se hur mitt rövhål rycker till av vällust av kombinationen. Det är skönt, ja, det kan inte hjälpas.

Plötsligt känner jag en våg av kyla strömma in i min röv. Jag stretar emot allt vad jag kan nu. Detta är en kallshock av högsta grad! Jag tjuter och stönar, han håller emot.
"Ta det här slyna. Alltsammans"
Sedan trycks något stort in lite i gången där. Jag vet inte vad det är när det är så kallt inuti. Det måste vara nedkylt glidmedel han fyllde upp mig med! Jag håller mig helt stilla, kvider med gråten i halsen, av både den största kåthet jag någonsin känt som största förnedring.
"Inte så strooorh" Slutaaa-aaahhh! Jaa..ahhhjjj!" Jag hör hur osammanhängande jag låter. Hur jag hela tiden säger emot mig själv. Jag känner hur han tar makten över mitt aldrig tidigare upptöjda rövhål, jag kan inte göra någonting. Mina händer är ordagrant bundna! Jag flämtar och flåsar när jag märker att trycket släppt vid ringmuskeln. Sedan börjar det igen. Är det kulor??? Nu fingrar han mig och det underlättar lite processen, men jag ylar så av kåthet och smärta att han måste lägga något i min mun. Jag biter om det. Vad kan jag annat än utstå?
En till kula.
Och ännu en till.
Jag håller på att börja komma. Jag flämtar och darrar i hela kroppen, vågen är nära...






Då slutar han igen.
"Du kommer inte utan mitt lov." Han låter mig stå så där på golvet, röven i vädret, full med någon sorts analkulor och kallt glidmedel. Med händerna klovade bakom ryggen och kinden emot golvet. Nu har han flyttat sig till sidan om mig, smeker min bak och nedre rygg... berömmer han mig?
"Du är nog duktig på att ta saker upp i röven måste jag säga... För att vara första gången är du jävligt tålig!" Hur kan han veta att det är min första gång?? Han ser min förvånade min och ler ett sådant där varmt leende som jag inte sett under hela denna kväll eller natt. "Ja, jag har snackat med dina ex lite. Stackarna fattade aldrig att du var en kvinna värd att fångas bara du kuvades. De fattade inte att det var vad du behövde för att känna dig värd. Ett passligt motstånd.". Fan. Har han rätt? Jag lämnade ofta mina killar för jag tyckte de blivit så mesiga och tråkiga. Synd bara, att jag säkerligen krossade ett par ex-killar, det är något som jag verkligen ångrat. ör jag testade hur långt jag kunde pusha dem.


"Aaah, NU börjar du förstå, va? Det lyste riktigt till i dina ögon måste jag säga... Snart kanske du kan erkänna det..." Han daskar mig med sin kuk. Mina ben dallrar av trötthet. "Men ännu," han lutar sig ner mot golvet och viskar nära mitt öra, "skall jag kuva dig helt och totalt. Jag skall äga dig.".

Så är hans näve i mitt hår igen, lyfter mig upp och styr min överkropp emot soffan igen. Tyget smeker mitt ansikte, det är mjukt och skönt efter det hårda parkettgolvet. Grejen jag hade i min mun spottar jag ut.

"Varje gång du ser på den här soffan, skall du se - inte hur du hjälpte mig med den, utan hur du valde att komma in och stanna i mitt liv. Hur du gjorde valet att låta mig kuva dig."

"Sära!" befaller han mig.
Och jag särar på benen.
Äntligen känner jag hans varma kuk gnuggas mot min skåra. Han smeker med den över hela området, innan han sakta men säkert trycker in sig i min trånga men plaskvåta fitta. Han är stor. Och med kulorna som fyller min röv känns han säkert dubbelt så stor. Jag känner mig på bristningsgränsen till fylld och han forstätter bara att trycka in mer kuk i mig. Jag flämtar och stönar för varje cent som fyller mig. Och när han slutligen slår i botten känns det redan som om jag skulle vara färdig att komma.
"Kom inte ännu." Säger han bestämt, men jag kan höra att även han anstränger sig. Han börjar trycka sig så han bara slår i bottnet gång på gång utan att komma ut emellan.

"Aaa-aaa-aaa-aaa!", är allt jag får ut mig, känner hans händer söka sig till mina fasta fylliga bröst som dallrar mot soffans kant för varje stöt. Jag trycker ner mitt ansikte i soffan och stönar, han tar tag i mitt hår och lyfter upp det. Min rygg är i en omöjlig ställning. Men det är skönt. Jag är fast.



Vågen bara kommer närmare och närmare. Men han slutar igen. Drar ut sin magnifika kuk. Ställer upp sig.
"Knä." Jag ställer mig på knä.
"Öppna munnen." Jag vänder mig mot honom och jag öppnar munnen.

"Se på mig." Jag ser uppåt mot honom, rakt in i hans ögon medan han fyller min käft med sin kuk igen. Munknullar mig igen så att jag får tårar i ögonen. Sedan lyfter han upp mig, lätt som om jag vore en docka, och slänger upp mig på soffan på rygg.
Han lägger igen ett av mina ben på soffans ryggstöd, medan han låter det andra vila på golvet. Det gör ont i axlarna då jag ligger på mina fastklovade händer. Brösten putar ut som något REA erbjudande i denna ställning. "Sära så mycket du kan." Och jag särar. Han lägger sina båda händer på min fitta, särar på läpparna och studerar det sköna hålet han hoppeligen snart igen kommer fylla. Han särar läpparna sådet riktigt stramar åt, och böjer sig sedan fram för att slicka min klitta med sin tungtip. Runt runt, och upp och ner på den uppspända fittan och blottade klittan. Det tar inte en lång stund före jag känner mina fittmuskler krampa i de välbekanta rycken av vågens topp, då slutar han ju igen. "Nejjjhhh...", stönar jag besviket. Han trycker in ett finger i mig.

"Du var så duktig så detta var en belöning." Säger han när han ser på mig och inte bara min fitta längre. Mina muskler kramar sig av sig själv runt hans finger som är stilla. "Men så var du lite dum igen och sade emot... Vet du vad det betyder?" Jag skakar på huvudet. Vad skulle han nu kunna hitta på?


"Baken i vädret." Jag vänder mig på mage och svankar så gott jag kan. Några snabba smällar på skinkorna, och så känner jag igen mitt rövhål vidgas av ett enormt tryck.
"Ahhh-hh! Vad gör du??" Stönar jag. Det enda svar jag får är:
"Tyst."

En boll kommer ut ur min röv med ett ploppande ljud som jag känner mig skamsen för. Han särar fullt på mina skinkor och börjar dra den andra ut. Jag kan inte beskriv annat ord för ljuden jag har för mig än att "moana". Jag trodde inte jag var kapabel till sådana här ljud! Tid och rum försvinner då han leker med en av kulorna, ut och in, och ut och in. Jag kommer aldrig känna mig lika uttänjd som denna dag!

Han sticker in sin kuk i mig och börjar knulla mig hårt igen medan han leker med den sista kulan i mitt anus. Jag känner mig inte som en människa längre. Jag är ett djur. Det enda jag känner är mina hål, fyllda, blodet som pulserar i mig, och mannen som dominerar mig.

Och som om det vore i misstag, trängs plötsligt den där varma, stora, blöta kuken mot mitt rövhål.
"Ajjjj!" Gnyr jag. Han trycker ner mig för att hålla mig stilla, och trycker sin kuk inåt ännu hårdare. Jag hade fel, efter detta kommer jag aldrig känna mig lika uttänjd någonsin. Det här är inget kuk för ett rövhål, det här är ett monster! Med pumpande rörelser töjer han mina gränser cent för cent, för varje cent framåt vrålar jag som ett vilddjur då kuken körs in i mitt tidigare oskyldiga rövhål. Han tar ett sådant där passligt tag om min hals, så att jag nog får luft men inte riktigt kan skrika. Det låter mest som något patetiskt bortglömt instrument när jag låter.

Bit för bit kör han in den i mig tills jag tror jag skall tappa medvetandet. Nu är vi båda svettiga av alla ansträngningar så när jag äntligen känner hur hans höfter börjar slå emot min bakdel är det ett klitchande ljud som bara betyder en sak: knulla tills du kommer.


Han börjar stöta hårdare och hårdare, och vid något skede märker jag att han stäcker sig efter något igen. Men ingenting kan riktigt förvåna mig mer för jag är så borta i all överladdning av kuken i mitt rövhål så när en dildo körs in i min fitta bara suckar jag av njutning och ger mig hän.  Han svänger om mig i farten så att jag igen ligger på rygg. Han kan nu se både dildon som sticker ur min fitta och sin kuk tränga in i mitt väluttänjda anus, de dallrande brösten och svullna läpparna. Min glasartade, kåta blick, som aldrig kommer bli sig lik igen. Fan, han vet att han vunnit. Tagit mig i besittning, kuvat mig.

Han böjer sig framåt tar mitt ena bröst, klämmer det som en ägare gör.
"Vad är du. Vad ÄR du?" Frågar han mellan sina mörka grymtingar och stön. Han tar ett tag om min hals för att få fullgod blickkontakt med mig, "Säg, Line, vad ÄR du, annars pumpar jag fan sönder ditt lilla rövhål hela natten lång!" Hans sammanbitna käke och våldsamma stil av välvilja får mig att svara:
"Jag är din hora, Rickard..Dinnhhh, jävla lilla hora som vill ha din kuk i varje hååål!"

"Leker du någonsin med mig igen?"
"Nej."
Ett finger som leker med min klitta.

"Får jag göra vad jag vill med dig när jag vill?"
"...jaaah". Fylld på alla sätt.
"Är du min hora, bara min?


Det sista svaret avslutas med ett skri för min del. Jag kommer så hårt av kuken som pumpar i mitt rövhål och känslan av att helt vara under någon annans makt att det svartnar för ögonen. Min fitta och det förbjudna hålet han knullar våldsamt och för fullt sänder ut sina kramper och jag känner honom vidgas ännu en bit innan han sprutar inne i min rövs mörka djup. Ett vrål och en orgasm senare dröser han ner på mig, drar ut dildon från min fitta och tränger in den i min mun.
"Jag sade inte att du får komma än."
Shit.

Men nu ler han plötsligt, drar ut dildon som smakar mina safter och böjer sig ner och kysser mig.
"Duktigt... Line shit vad du var duktig. Jag är riktigt stolt över dig". Hans händer har någonstans ifrån fått nyckeln till handklovarna och låser upp den ena under min rygg. Jag kysser honom tillbaka och slår armarna runt honom. Smeker hans muskulösa rygg som är blöt av svett.

"Vi tar disciplinen för det regelbrottet nästa gång tror jag." Han ler det där varma leenden, och jag känner mig ytterst konfunderad av hela situationen. Men också väldigt hemma och tillfreds. Jag känner också hur mitt rövhål håller på att sakta dra ihop sig, men ja, riktigt som förr kommer det väl aldrig att vara.


"Rickard?"
"Mmhm?"
"Du hade nog rätt..." Det känns för jävligt att erkänna detta, men, "man måste nog kuva mig för att få mig att stanna."
"Jag vet."





Jag trodde först att han bröt mitt förtroende, men han fick mig att lita på honom så som ingen annan någonsin fått. Helt. Och som soffans grå ton har en nyans av blått som endast kommer fram i vissa ljus, har min känsla för honom nu fått ett ytterligare djup och nyans som bara han får se. Tror jag måste rama in en bit av klänningen ändå.